|
| <<-Föregående -Start- Nästa->> |
Barnafödsel, Luanda, Angola 1985 Inte långt från flygplatsen i Luanda ligger Maternidade de Aeroporto. Barnet som nyss har fötts är en pojke. |
Barnafödsel, Luanda, Angola 1985 Inte långt från flygpaltsen i Luanda ligger Maternidade de Aeroporto. Den nyfödde pojken torkas ren. |
Barnfödsel, Luanda, Angola 1985 Inte långt från flygpaltsen i Luanda ligger Maternidade de Aeroporto. Den nyfödde pojken torkas ren. |
Barnfödsel, Luanda, Angola 1985 Inte långt från flygpaltsen i Luanda ligger Maternidade de Aeroporto. Här tvättad och påklädd på salen hos sin mor. |
Blodprovstagning. Maternidade de Aeroporto. Luanda i Angola 1985 |
Maternidadet(BB) vid flygplatsen i Luanda. Våren 1985 Natalja (rysk gynekolog) tillsammans med två angolanska föderskor. Våren 1985 |
Maternidade de Aeroporto" Lunada Angola 1985 Läkarundersökning. Luanda Angola 1985 |
Maria Lundström & Skuli Walldorf Maria Lundström och Skuli Walldorf på Mossoulo utanför Luanda. Våren 1985. |
Flytt till Angola 1983 I samband med åren som biståndsarbetare blev det så att man hyrde ut sin bostad till vänner och släkt medan man var utomlands. Här håller vi på med att flytta till Angola. Ordentliga som vi var på den här tiden passade vi naturligtvis också på att röja på vinden. Det underliga var att av allt som bars ut ur huset för att forslas till tippen kom mindre än hälften iväg dit. Ett ständigt strykande förbi containern av vänner, bekanta och obekanta tömde den allt eftersom vi fyllde på. Berit och Henry, de allra närmsta grannarna, tog hand om de IKEAklädhängbrädor som står längst till vänster i bilden. Dom kom att tjänstgöra som hängare/vindskydd vid deras altan i ett antal år efteråt. Berit påpekade givetvis att "detta höll Björn och Ann-Christin på att slänga" vid varje besök på deras altan. Cykeln blev kvar i Guinea-Bissau, där jag gav den till Teixeira, elektrikern på fabriken, och mycket aktiv partiarbetare, för att han skulle kunna fara runt i byarna och progagera för någon, enligt honom, väldigt viktig sak. |
Elev vid fiskeskolan Cefopescas i Cacuaco. Angola 1983 |
Martin&Marie på praia Santiago. Cacuaco i Angola 1985 |
Slavmuséet utanför Luanda 1984.Angola 1984 Slavmuseet Söder om Luanda i Angola. Museet är placerat på den plats där merparten av slavarna(mer än 17 miljoner) skeppades ut från Angola. |
Svenska förskolan i Luanda. Lisa, Marie, Martin och Anna. Cacuaco i Angola 1984 |
Kvinna i gröna dalen utanför Cacuaaco. Luanda i Angola 1984. |
Kvinna på väg till marknaden. Cacuaco utanför Luanda 1983 Kvinna på väg till marknaden |
Angolansk mor med barn. Gröna dalen utanför Cacuaco i Angola 1983 |
Angolanska kvinnor på väg hem från marknaden. Gröna dalen utanför Cacuaco i Angola 1983 |
Angolanska kvinnor på väg hem från marknaden. Gröna dalen utanför Cacuaco i Angola 1983 |
Barn vid Bengofloden i Luanda. Angola 1983 Vid Quifangondo stod ett av de mer avgörande slagen i den angolanska frigörelsekampen mellan Holden Robertos FNLA-armé och MPLA. Ca 800 man ledda av översten Gilberto Santos e Castro och major Cardoso, förstärkta med 130 portugiser hade avancerat till Caixito, en strategisk stad ca 45 km norr om Luanda. Tanken var att genomföra en avgörande attack mot Luanda och inta staden innan självständighetsdagen den 11:e november. Redan från början gick allt fel, FNLA-kolonnen hade avancerat till området kring Bengofloden och skulle anfalla i det första gryningsljuset den 10:e november. Dock blandades diverse orders ihop, ettt flertal officerare försov sig, och attacken kom inte igång förrän 07.45. Det var väl riktningen snarare än timingen som dömde det hela från början, på andra sidan av Bengofloden väntade en kubansk-angolansk styrka. Denna var välbeväpnad med jeepmonterade raketorglar, granatkastare, gott om automatvapen, och var nedgrävda på kullarna invid Quifangondo för att försvara den enda vägen till Luanda norrifrån. Området omgavs av träskmark vilket gjorde att Holden Robertos styrka endast kunde anfalla rakt över bron över Bengofloden. Trots råd från portugisiska rådgivare om en kringgående attack via träskområdet insisterade Holden Roberto att man skulle attackera längs "Dödens väg", ivrig att inta huvudstaden innan den 11:e november. Den kubansk-angolanska styrkan utsatte den anfallande FNLA-styrkan för en förödande beskjutning med raket- och artillerivapen. Slaget var över på tre timmar, och FNLA kom aldrig att inta Luanda från Norr. När jag var i Angola var Quifangondo en av de stösta (svarta) marknaderna. Här byttes svenskt mjöl/ris/socker mot angolanska tomater och sallad. |
Pojke på marknaden vid Quifangondo i Luanda. Angola 1983 Vid Quifangondo stod ett av de mer avgörande slagen i den angolanska frigörelsekampen mellan Holden Robertos FNLA-armé och MPLA. Ca 800 man ledda av översten Gilberto Santos e Castro och major Cardoso, förstärkta med 130 portugiser hade avancerat till Caixito, en strategisk stad ca 45 km norr om Luanda. Tanken var att genomföra en avgörande attack mot Luanda och inta staden innan självständighetsdagen den 11:e november. Redan från början gick allt fel, FNLA-kolonnen hade avancerat till området kring Bengofloden och skulle anfalla i det första gryningsljuset den 10:e november. Dock blandades diverse orders ihop, ettt flertal officerare försov sig, och attacken kom inte igång förrän 07.45. Det var väl riktningen snarare än timingen som dömde det hela från början, på andra sidan av Bengofloden väntade en kubansk-angolansk styrka. Denna var välbeväpnad med jeepmonterade raketorglar, granatkastare, gott om automatvapen, och var nedgrävda på kullarna invid Quifangondo för att försvara den enda vägen till Luanda norrifrån. Området omgavs av träskmark vilket gjorde att Holden Robertos styrka endast kunde anfalla rakt över bron över Bengofloden. Trots råd från portugisiska rådgivare om en kringgående attack via träskområdet insisterade Holden Roberto att man skulle attackera längs "Dödens väg", ivrig att inta huvudstaden innan den 11:e november. Den kubansk-angolanska styrkan utsatte den anfallande FNLA-styrkan för en förödande beskjutning med raket- och artillerivapen. Slaget var över på tre timmar, och FNLA kom aldrig att inta Luanda från Norr. När jag var i Angola var Quifangondo en av de stösta (svarta) marknaderna. Här byttes svenskt mjöl/ris/socker mot angolanska tomater och sallad. |
Marknaden vid Quifangondo, Bengo utanför Luanda. Angola1983 Vid Quifangondo stod ett av de mer avgörande slagen i den angolanska frigörelsekampen mellan Holden Robertos FNLA-armé och MPLA. Ca 800 man ledda av översten Gilberto Santos e Castro och major Cardoso, förstärkta med 130 portugiser hade avancerat till Caixito, en strategisk stad ca 45 km norr om Luanda. Tanken var att genomföra en avgörande attack mot Luanda och inta staden innan självständighetsdagen den 11:e november. Redan från början gick allt fel, FNLA-kolonnen hade avancerat till området kring Bengofloden och skulle anfalla i det första gryningsljuset den 10:e november. Dock blandades diverse orders ihop, ettt flertal officerare försov sig, och attacken kom inte igång förrän 07.45. Det var väl riktningen snarare än timingen som dömde det hela från början, på andra sidan av Bengofloden väntade en kubansk-angolansk styrka. Denna var välbeväpnad med jeepmonterade raketorglar, granatkastare, gott om automatvapen, och var nedgrävda på kullarna invid Quifangondo för att försvara den enda vägen till Luanda norrifrån. Området omgavs av träskmark vilket gjorde att Holden Robertos styrka endast kunde anfalla rakt över bron över Bengofloden. Trots råd från portugisiska rådgivare om en kringgående attack via träskområdet insisterade Holden Roberto att man skulle attackera längs "Dödens väg", ivrig att inta huvudstaden innan den 11:e november. Den kubansk-angolanska styrkan utsatte den anfallande FNLA-styrkan för en förödande beskjutning med raket- och artillerivapen. Slaget var över på tre timmar, och FNLA kom aldrig att inta Luanda från Norr. När jag var i Angola var Quifangondo en av de stösta (svarta) marknaderna. Här byttes svenskt mjöl/ris/socker mot angolanska tomater och sallad. |
Marknaden vid Quifangondo, Bengo utanför Luanda. Angola1983 Vid Quifangondo stod ett av de mer avgörande slagen i den angolanska frigörelsekampen mellan Holden Robertos FNLA-armé och MPLA. Ca 800 man ledda av översten Gilberto Santos e Castro och major Cardoso, förstärkta med 130 portugiser hade avancerat till Caixito, en strategisk stad ca 45 km norr om Luanda. Tanken var att genomföra en avgörande attack mot Luanda och inta staden innan självständighetsdagen den 11:e november. Redan från början gick allt fel, FNLA-kolonnen hade avancerat till området kring Bengofloden och skulle anfalla i det första gryningsljuset den 10:e november. Dock blandades diverse orders ihop, ettt flertal officerare försov sig, och attacken kom inte igång förrän 07.45. Det var väl riktningen snarare än timingen som dömde det hela från början, på andra sidan av Bengofloden väntade en kubansk-angolansk styrka. Denna var välbeväpnad med jeepmonterade raketorglar, granatkastare, gott om automatvapen, och var nedgrävda på kullarna invid Quifangondo för att försvara den enda vägen till Luanda norrifrån. Området omgavs av träskmark vilket gjorde att Holden Robertos styrka endast kunde anfalla rakt över bron över Bengofloden. Trots råd från portugisiska rådgivare om en kringgående attack via träskområdet insisterade Holden Roberto att man skulle attackera längs "Dödens väg", ivrig att inta huvudstaden innan den 11:e november. Den kubansk-angolanska styrkan utsatte den anfallande FNLA-styrkan för en förödande beskjutning med raket- och artillerivapen. Slaget var över på tre timmar, och FNLA kom aldrig att inta Luanda från Norr. När jag var i Angola var Quifangondo en av de stösta (svarta) marknaderna. Här byttes svenskt mjöl/ris/socker mot angolanska tomater och sallad. |
Marknaden vid Quifangondo, Bengo utanför Luanda. Angola1983 - |
Personalen visar fångsten vid Cefopescas. Cacuaco utanför Luanda. Angola 1983 Personalen visar fångsten vid Cefopescas. Cacuaco utanför Luanda. Angola 1983. |
| <<-Föregående -Start- Nästa->> |
